Dagens bästa av Fredrick Federley

Jag lyssnade på Studio ett idag och hörde Fredrick Federley säga att han kommer att rösta nej till datalagringsdirektivet. Efter att i veckor ständigt ha stått på barrikaderna för att övertyga riksdagsledamöter om att rösta nej känns det så oerhört skönt att Fredrick härmed klargör hur han tänker göra – det som egentligen är det enda rimliga beslutet, att följa stämmans beslut.

Jag hoppas även Göran Lindell, riksdagsledamot för Jönköpings län, hörsammar stämmobeslutet, medlemmarnas vilja, och svenskarnas vilja – samt följer det styrelsebeslut som partiets distriktsstyrelse i Jönköpings län tog om att rekommendera Göran Lindell att rösta nej. Gör det enda rätta Göran, rösta emot en stor inskränkning av vår personliga integritet och stå upp för Centerpartiets politik!

http://www.dn.se/nyheter/politik/federley-c-rostar-nej-till-datalagring
http://www.aftonbladet.se/senastenytt/ttnyheter/inrikes/article14548341.ab

Annonser

Svensk media aktar sig för ACTA

För ett tag sedan gick Internetvärlden i taket när den amerikanska kongressen behandlade de väldigt kontroversiella lagförslagen SOPA och PIPA. Wikipedia stängde ner, Reddit stängde ner, Google protesterade ordentligt, och Twitter och Facebook översvämmades av kritik. Även om allt inte är över än, verkar de kraftiga stormarna ha hjälpt en del.

Inte långt därefter började ryktena sprida sig om ACTA. Till skillnad från SOPA och PIPA, som bara berörde USA (i alla fall i teorin) såg vi här ett lagförslag som skulle sträcka sig globalt – och innefatta Sverige. Ryktet att Sverige hade skrivit under började sedan också spridas, och idag vet vi med säkerhet att Sverige har skrivit under avtalet ACTA, utan att någon egentligen har fått reda på någonting.

Det allra värsta är den totala brist på press från media som har varit. En snabb sökning på Google ger i stort sett ingenting. En lite djupare sökning på Google ger i stort sett ingenting. Svensk media skriver ingenting om ACTA. Det enda man får reda på saker och ting ifrån är via internationella media och Twitter. I Polen blev man förbannade och demonstrerade. I Sverige håller regeringen på att dra in Sverige i ett avtal utan att informera någon i befolkningen om det. Det allra mest ironiska är de
t faktum att det enda man har varit öppen med är att man inte är öppen om det.Skämmes, Sverige. Nu har vi alltså:

  • infört FRA
  • förslag – med riksdagsmajoritet – på utökad övervakning av medborgare
  • lagt frågan om tvångssterilisering på bordet, eller i alla fall inte med krafttag gjort något åt saken
  • och dessutom utan att säga något i allra största hemlighet skrivit under ACTA.

Centerpartiet säger sig stå upp för den personliga integriteten, individen och den fria viljan. I praktiken röstar vi för FRA, signalspaning, och vågar inte gå emot regeringen om tvångssterilisering, samt höjer inte rösten mot ACTA. Om någon tror att det kommer leda till att vi vinner valet 2014 så eh… ja.

Regeringen sviker sina löften

För ett tag sedan skrev jag ett utkast till en debattartikel om signalspaning. Sen föll den i julglömska, tills jag nu återfann den bland alla dokument. Jag tänkte att jag ändå kunde passa på att publicera den här.


Den 8 december i år klargjorde Beatrice Ask att hon hade för avsikt att arbeta fram en uppgörelse med Socialdemokraterna om att tillåta att SÄPO och Rikskriminalpolisen ansöker om signalspaning. Detta hade sedan den mycket kontroversiella FRA-lagen från 2009 enbart regeringen kunnat ansöka om. Ask menar att det här är nödvändigt för att bekämpa internationell terrorism, och att exempelvis självmordsbombaren i Stockholms nätverk av kontakter hade kunnat utredas om detta tillämpats från början. Socialdemokraterna och regeringen träffade en överenskommelse om att en så kallad ”parlamentarisk integritetskommission” skall tillsättas för att utreda de olika integritetsaspekterna av utökningen av signalspaningen.

När FRA-lagen efter mycket om och men gick igenom 2009 var det efter att man hade lovat att en ändamålsglidning inte skulle ske och att enbart regeringen skulle få tillgång till information från FRA. Efter bara två år visar man hur seriöst man tog på det löftet, i och med att en ändamålsglidning nu har skett, och att nu inte bara regeringen kommer att ha tillgång till FRA. Självklart är det här ett demokratiskt problem; hur skall vi kunna lita på våra riksdagspolitiker om de tar så lättvindigt på ett löfte bara två år efter att löftet gavs? Hur mycket är ett löfte egentligen värt?

Men lika mycket är det integritets- och rättspolitiskt problem. Över hela världen ser vi hur desperata riksdagar, kongresser och regeringar inför olika regleringar av vad som är grunden i en demokrati. I USA försöker kongressen rösta igenom SOPA (en slags internetcensur), i Italien bestämde man sig tack och lov för att rösta ner den censurerande DDL (efter mycket om och men) och i Ungern genomförde man en mycket kontroversiell medialag. I Sverige rättfärdigar man inskränkt integritet och demokratiförminskande lagar med att en person sprängde sig själv i Stockholm förra året. Självklart är det ett stort problem att det över huvud taget inträffade, det borde det aldrig ha gjort.

Men att försöka råda bot på personers vilja att inskränka vår öppenhet och demokrati genom att inskränka just vår öppenhet och demokrati är inget annat än en oxymoron med total avsaknad av logik. Efter skotten på Utøya i somras gick Jens Stoltenberg, Norges statsminister, ut och sa att Norge tänker bemöta attacken med öppenhet. Vi kan nu ledsamt konstatera att den svenska regeringen valde rakt motsatt taktik med ökade inskränkningar i integriteten som följd. Vi kan vidare konstatera att mitt ungdomförbunds moderparti Centerpartiet tyvärr ger avkall på sitt värnande om den personliga integriteten och liberalismen, trots att medlemmarna tydligt gjorde sin röst hörd om i vilken riktning man ville gå på partistämman.

Det är lätt att ta till argumentet att det trots allt är för befolkningens och säkerhetens bästa att utöka övervakningen av ett lands medborgare. Men vad skapar vi för problem för framtiden om vi börjar övervaka medborgarna? Vad händer om vi utökar signalspaningsmöjligheterna, om ett antidemokratiskt parti gör inträde i riksdagen? Vi vet inte hur framtiden ser ut, och gör bäst i att inte veta för mycket om vad befolkningen i ett land gör. Hur vet vi att ett nytt IB inte uppstår, som utnyttjar tekniken till att registrera folks åsikter eller liknande handhavanden?

Det finns en rad stora problematiska aspekter gällande integritet vid en utökning av signalspaningen. CUF anser att FRA-lagen i sin helhet kränker den personliga integriteten alldeles för mycket, och att den bör ersättas av en spaningslag som inte alls är integritetskränkande. Var individ i Sverige bör få känna att den lever sitt liv utan att staten blandar sig i det, och att man har rätt till en personlig sfär som ingen får tränga in i ovanifrån. Att inskränka på det här området är ytterst att inskränka varje individs egen personliga sfär, och att börja blanda sig i människors privatliv. Det bör vi som politiker inte hålla på med.