Dagens bästa

Idag har varit en hektisk politikerdag. Partiledardebatt i riksdagen och Wikipedia stänger ner för SOPA. Men frågan är om inte en sak överskuggar allt annat som har hänt. Annica Dahlströms fullkomligt underbara (om man läser det som humor dvs) åsikter i intervjun i Aftonbladet. Läs och förundras:

Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?

– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.

Pappaledighet är alltså direkt skadligt?

– Han behöver inte ta över hela ansvaret ensam. Varför skulle han göra det?

För att han vill vara nära sitt barn.

– Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.”

 

Hela intervjun finns här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab

Annonser

Inte bara fröken Sandstedt behöver träna matematik

Waidelich gör en Sandstedt (ni vet, den där sverigedemokratiska riksdagsledamoten som blev känd för 40 000 miljarder euro). I en debatt mot Annie Lööf menar han att staten betalar 5,4 miljarder kronor på 3 000 jobb, det vill säga 2 miljarder kronor per jobb. Ja, alla vet ju att 5,4 miljarder delat på 3 000 blir 2 miljarder!

Det allra mest ironiska är att han säger att man borde lägga pengarna på utbildning istället. Ja Waidelich, lite extra matte är kanske vad du behöver! Tack i alla fall för ett gott skratt!

Se länk:

Gomorron Sverige (Copyright SVT)

Grevinnan och betjänten i ny tappning

Varje nyårsafton, i såväl Sverige som stora delar av övriga Europa, visas klassikern ”Grevinnan och betjänten”. Det är en drygt tio minuter lång sketch som skrevs av en britt på nyårsafton: Miss Sophie bjuder till finmiddag med flera viktiga personer. Dock existerar de övriga gästerna enbart i Miss Sophies fantasi, och betjänten tvingas att låtsas vara dessa gäster. Varje gäst skålar åtskilliga gånger med Miss Sophie, vilket får som resultat att betjänten blir allt fullare hela tiden.

Ett tyskt TV-bolag har i år gjort det i en liten modernare tappning. Miss Sophie har bytts ut mot Angela Merkel, Tysklands förbundskansler, och betjänten har bytts ut mot Nicholas Sarkozy, Frankrikes premiärminister. Merkel har bjudit in till krismöte om Euron med flera av Europas viktigaste regeringschefer; Cameron, Rodriguez Zapatero och Papandreou – men självklart är hon och Sarkozy i verkligheten de enda personerna där.

Sarkozy blir mer och mer berusad, och en berättarröst förklarar att detta är ”the same procedure as last year”; samma procedur som förra året, det vill säga, precis som vanligt. Inget har förändrats. Sarkozy och Merkel är de enda som gör något, de andra är bara osynliga brickor som man låtsas existerar.

Originalet heter på engelska Dinner for One, men har passande nog bytt namn till Euro for No One. Självklart har tyskarna dubbat filmen (vad annat kan man förvänta sig?), men kan man tyska kan man se den nya sketchen här:

Om man inte kan tyska finns en version med subtitles som kan ses här.

Jag önskar er en god fortsättning och ett gott skratt. Har ni inte sett ursprungssketchen kan det vara en bra idé för att förstå det roliga i den nya sketchen.

Wiehe älskar Kuba

Jag har tidigare haft lite svårt att förstå hur Wiehe kan vara så förtjust i Kuba. Eller rättare sagt, jag har svårt att förstå hur någon som är född i ett land med yttrandefrihet, tryckfrihet och som följer mänskliga rättigheter är så förtjust i ett land som så tydligt inte uppfyller detta, och som till råga på allt hyllar det.

Idag föll dock polletten ner, när jag läste det här på Johan Norbergs blogg. För ett tag sedan gjordes en parodi på en Wiehelåt av Peter Santesson och Sanna Rayman, där de gjorde narr av alla som ville bevara slussen. Som ett resultat av detta har Wiehes bolag krävt att de tar bort parodin från sin webbplats, och dessutom börjat kontakta bloggare som länkat till videon. Det är uppenbart att Wiehe varken förstår upphovsrätt, Sveriges grundlagar eller humor. Hade han gjort något av det så hade han förstått att han inte kan kräva att de tar bort videon. Men nu är situationen som den är, och Wiehe framstår som litet opåläst.

Sverige har en öppen kultur, en fri kultur. Där man ska få skämta, göra åtlöje av saker, göra parodier. Där man ska få ha åsikter, förkasta saker, eller för all dels skull använda sig utav internet. Det är alldeles uppenbart att Wiehe inte tycker om det här, inte tycker om den kultur som finns i Sverige. Inte gillar skämt, parodi, åsikter, eller internet. Helst vill att all publik information skall censureras.

Men som sagt Wiehe, så fungerar inte Sverige. Så fungerar däremot Kuba. Kuba är ett land som inte följer mänskliga rättigheter, där information censureras, och där kulturen inte alls är öppen och fri. Exakt det som Wiehe verkar tycka så mycket om. Därför känns det inte orimligt att föreslå för Michael Wiehe att flytta till Kuba. Då slipper han klaga på den jobbiga svenska öppenheten, utan kan få omkramas av den kubanska instängdheten.

Slutligen tänkte jag bara länka till videon. Kanske får då hans bolag litet mer att göra, och då bidrar jag ju på sätt och vis lite till Sveriges BNP. Eller så undervisar jag bara Wiehe lite om svensk öppenhet. Varsågoda, titta och njut!