Svensk media aktar sig för ACTA

För ett tag sedan gick Internetvärlden i taket när den amerikanska kongressen behandlade de väldigt kontroversiella lagförslagen SOPA och PIPA. Wikipedia stängde ner, Reddit stängde ner, Google protesterade ordentligt, och Twitter och Facebook översvämmades av kritik. Även om allt inte är över än, verkar de kraftiga stormarna ha hjälpt en del.

Inte långt därefter började ryktena sprida sig om ACTA. Till skillnad från SOPA och PIPA, som bara berörde USA (i alla fall i teorin) såg vi här ett lagförslag som skulle sträcka sig globalt – och innefatta Sverige. Ryktet att Sverige hade skrivit under började sedan också spridas, och idag vet vi med säkerhet att Sverige har skrivit under avtalet ACTA, utan att någon egentligen har fått reda på någonting.

Det allra värsta är den totala brist på press från media som har varit. En snabb sökning på Google ger i stort sett ingenting. En lite djupare sökning på Google ger i stort sett ingenting. Svensk media skriver ingenting om ACTA. Det enda man får reda på saker och ting ifrån är via internationella media och Twitter. I Polen blev man förbannade och demonstrerade. I Sverige håller regeringen på att dra in Sverige i ett avtal utan att informera någon i befolkningen om det. Det allra mest ironiska är de
t faktum att det enda man har varit öppen med är att man inte är öppen om det.Skämmes, Sverige. Nu har vi alltså:

  • infört FRA
  • förslag – med riksdagsmajoritet – på utökad övervakning av medborgare
  • lagt frågan om tvångssterilisering på bordet, eller i alla fall inte med krafttag gjort något åt saken
  • och dessutom utan att säga något i allra största hemlighet skrivit under ACTA.

Centerpartiet säger sig stå upp för den personliga integriteten, individen och den fria viljan. I praktiken röstar vi för FRA, signalspaning, och vågar inte gå emot regeringen om tvångssterilisering, samt höjer inte rösten mot ACTA. Om någon tror att det kommer leda till att vi vinner valet 2014 så eh… ja.

Dagens bästa

Idag har varit en hektisk politikerdag. Partiledardebatt i riksdagen och Wikipedia stänger ner för SOPA. Men frågan är om inte en sak överskuggar allt annat som har hänt. Annica Dahlströms fullkomligt underbara (om man läser det som humor dvs) åsikter i intervjun i Aftonbladet. Läs och förundras:

Vad händer om pappan ändå tar över vårdnaden av barnet?

– Den otryggheten kan i värsta fall leda till kroniska stressymptom när barnen blir äldre. Diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar, fetma, många av de sjukdomar vi ser i?dag orsakas av kronisk stress. Barnen kanske inte blir lika starka psykiskt som de hade kunnat bli.

Pappaledighet är alltså direkt skadligt?

– Han behöver inte ta över hela ansvaret ensam. Varför skulle han göra det?

För att han vill vara nära sitt barn.

– Han ska inte vara pappaledig ensam det första halvåret, tycker jag. Det är bra om mamman också finns till hands. Barnet behöver en förtrolig person som det kan lita på.”

 

Hela intervjun finns här: http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article11038187.ab

Bye Bye Wikipedia

Från och med imorgon, 6:00 svensk tid, och ett dygn framåt, kommer du inte att kunna läsa något på engelska Wikipedia. Du kommer nås av ett meddelande om att Wikipedia ej är nåbart, samt information om varför det är så.

Anledningen är SOPA och PIPA, två verklighetsfrånvända lagförslag i den amerikanska kongressen, som om de går igenom kommer inskränka på yttrande- och tryckfriheten. Det är ett under hur lagförslaget kunde komma till över huvud taget, med tanke på att det så tydligt går emot den amerikanska konstitutionen.

Lagarna skulle bland annat göra följande:

  • Sökmotorer tvingas att ta bort alla länkar till sidor som kränker några rättigheter, speciellt upphovsrätten. Av någon anledning (!??!?) räknas Wikipedia som en sökmotor. Wikimedia Foundation, som står för driften av bl.a. Wikipedia, skulle motta enorma bötessummor om inte alla dessa länkar togs bort.
  • DNS-leverantörer måste blockera sidor som inskränker upphovsrätten. Inte helt olikt den censur som finns i totalitära diktaturer.
  • Betalningssidor som Paypal eller Mastercard måste omedelbart sluta överföra betalningar till någon som en person hävdar inskränker upphovsrätten. För detta krävs ingen domstol.

Dessa tre punkter förstör för allt som Wikipedia står för; fri information tillgänglig för alla, och det ideella arbete som Wikipedia byggs upp av. Det ”fattiga” Wikimedia Foundation kommer påtvingas enorma bötessummor, som kanske till och med skulle leda till Wikipedias undergång? De tre punkterna påverkar förutom Wikipedia, hela internet, eftersom en stor del av de största hemsidornas servrar finns i USA.

Internet kommer inte vara sig likt om denna lag går igenom, och det är därför som Wikipedia, tillsammans med bland annat Reddit, Mozilla och WordPress, gör gemensam sak imorgon och stänger ner sina sidor. Hoppas den amerikanska kongressen inser allvaret i att censurera och motarbeta ett av nutidens största demokratiska projekt.

Läs mer i DN: http://www.dn.se/ekonomi/wikipedia-stanger-sajten-i-ett-dygn

Inte bara fröken Sandstedt behöver träna matematik

Waidelich gör en Sandstedt (ni vet, den där sverigedemokratiska riksdagsledamoten som blev känd för 40 000 miljarder euro). I en debatt mot Annie Lööf menar han att staten betalar 5,4 miljarder kronor på 3 000 jobb, det vill säga 2 miljarder kronor per jobb. Ja, alla vet ju att 5,4 miljarder delat på 3 000 blir 2 miljarder!

Det allra mest ironiska är att han säger att man borde lägga pengarna på utbildning istället. Ja Waidelich, lite extra matte är kanske vad du behöver! Tack i alla fall för ett gott skratt!

Se länk:

Gomorron Sverige (Copyright SVT)

Vilken himla soppa

Från NOAA - i Public Domain

Jag läste idag en mycket beklämmande artikel från allAfrica.com, om ”Shark Fin Hunt Empties Seas”, att jakten på hajfenor tömmer haven på hajar. Det är absolut ingen nyhet att det är så, utan något som har varit känt länge, och ett erkänt problem sedan den kraftiga uppgången i efterfrågan på hajfenssoppa sedan 1970-talet. Med en allt ökande asiatisk medelklass kommer en allt ökande efterfrågan på den exklusiva hajfenssoppan, och det är inte omöjligt att det 400 miljoner år gamla djuret snart är utrotat.

2007 kom en mycket uppmärksammad film om fenomenet, ”Sharkwater”, av naturfilmaren  Rob Stewart. Även om fenomenet tidigare var välkänt, bidrog till det en kraftig debatt, som dock inte gav avtryck på de huvudsakligen asiatiska konsumenterna, då konsumtionen bara har ökat. FN har, väldigt modest, beräknat dödstalet till några miljoner per år, medan miljövårdare har uppskattat att uppemot 73 miljoner hajar dödas årligen – vilket motsvarar ungefär 2.5 hajar i sekunden – genom att fenornas skärs av, och att de sedan kastas tillbaka levande i vattnet, för att dö en lång och plågsam död av syrebrist, ständigt kippandes efter andan.

Det artikeln från AllAfrica.com går igenom är ett av de stora problemen som finns. Det går inte att beskylla de som jagar till speciellt hög grad. De som jagar är i de allra flesta fall fattiga lågutbildade som ser det som en extra inkomst. Förmodligen är inte alla ens medvetna om att de bidrar till att hajarna är på väg att utrotas helt och hållet. Visst finns det stora maffior som utgör en del av handeln, men en stor del är ändå enskilda fattiga personer.

Ansvaret ligger på berörda regeringar, och konsumenterna. Alla länder – däribland Senegal – har inte ens lagstiftat mot det förskräckliga tillvägagångssättet (även om Senegal är på väg), och de som har det ser ofta mellan fingrarna på det. Det är alltså inte tydligt för jägarna att det de håller på med ses som olagligt, utan de kan hålla på i stort sett i det tysta. Vidare är en stor del av de som efterfrågar hajfenssoppan – som egentligen inte (enligt andras utsag) knappt smakar någonting – högutbildade medel- och överklasspersoner med en hög levnadsstandard. De är ofta mycket väl medvetna om att de ifrån Japan och Kina bidrar till utfisket av hajar på ett plågsamt sätt i Afrika och Sydamerika – utan att bry sig om det.

Det finns stora problem med att hajarna utrotas, förutom det faktum att ett djursläkte som existerat sedan urminnes tider försvinner från Jorden. Bara genom sin existens bidrar den till att bevara ekosystemen i haven, och förebygga utbredningen av vissa fiskarter på andras bekostnad. De motverkar även den globala uppvärmningen, och i Sharkwater gås det igenom vad som skulle hända med miljön om de utrotades.

Det allra mest deprimerande är att utvecklingen går i helt fel riktning. Fler – inte färre – hajar dödas varje år. Efterfrågan på hajfenssoppa ökar konstant. Snart måste internationella organ gå ut och markera kraftigt mot berörda regeringar i både jagande länder och konsumerande länder. Om vi inte lyckas stoppa den förskräckliga massutrotning som pågår bidrar vi inte bara till en plågsam död för över 70 miljoner hajar om året – 2.5 i sekunden – utan även till kraftigt förändrade ekosystem i haven, och med tiden, även vår egen död genom den globala uppvärmningen.

Juholt – en flopp på topp

Den 25 mars 2011 bytte Socialdemokraterna partiledare från Mona Sahlin till Håkan Juholt. Mona Sahlin hade misslyckats med att vända Socialdemokraternas sjunkande trend, och här kom helbrägdagöraren som skulle täppa till hålen i den sjunkande skutan och se till att inte ett helt parti sjönk till botten av det djupaste av hav. Ganska tidigt visade sig dock Juholts totala inkompetens gällande håltilltäppning på båtar, och resultatet blev snarare att hålet bara har blivit större och större. Idag står Juholt kvar vid det lilla hålet och försöker täppa igen, utan resultat, medan allt mer frustrerade partimedlemmar står med öskar och försöker ösa ur vatten med allt högre tempo.

Hela situationen hade kunnat undvikas om han bara lyssnade till sig själv. Innan partiledarvalet gick han ut tydligt med sin åsikt i en intervju på Sveriges Radio – han borde aldrig bli partiledare, han har inte rätt personlighet:

Oj! De är inte kloka. Jag är alldeles för yvig, ostrukturerad – jag har inte en personlighet som passar för att ha ett sådant ledande uppdrag. Jag vet det, jag känner mig själv väldigt väl. Jag ser det som helt otänkbart. Jag har varken kapaciteten politiskt ­eller socialt att ställa mig först i Sveriges största politiska parti. Jag inser min begränsning.

Här erkänner han sin båtlagarinkompetens redan innan skutan har gjort sin avfärd på väg mot ett okänt mål. Hade han lyssnat till sig själv hade skutan kanske inte gjort sin avfärd förrän medlemmarna hade sett till att investera i en hel, trygg och sjöfartsduglig båt. Men han ändrade drastiskt åsikt när det kändes som att vinden blåste åt rätt håll. Även den med bara lite båtkunskap vet ju att det är lättare att korsa ett hav om man har vinden i ryggen. Såhär sa han om att kandidera:

Jag tänkte över en natt och det kändes bra. Det var en underbar natt.

Nu tog man det som fanns tillhanda, och satsade allt på ett kort: att börja segla för full fart och hoppas att man kom fram till andra sidan, till målet, innan båten sjönk. Men tiden är knapp, och det börjar se mörkt ut på den socialdemokratiska horisonten. Och redan kort tid efter att han blev vald började vinden mojna och det förhatiska vattnet slå upp höga vågor runt den instabila båten.

När så skutan skulle till att segla stod Håkan Juholt framför sina partikamrater och sa många fina ord. Han pratade om barnfattigdom, kultur och ojämlikhet, och visst kände partikamraterna hans att det nog var ett bra val de hade gjort, en man med fina ord och en stor mustasch – den perfekta socialdemokratiska partiledaren. Men även om styrmannen är bra på att styra en båt med hål i, kommer hålet förr eller senare leda till båtens undergång. Hur tända hans partikamrater än var efter hans inspirerande installationstal var båten nästan dömd att sjunka, för ingen tänkte på att laga det förrädiska hålet.

När skutan lämnade hand var det som att all tur försvann. Ingen vind, dåligt hav, större hål, och gigantiska vågor som slog mot partiskutan med sådan kraft att man trodde att förlisningen stod inför dörren. Inte hjälpte det att katastrof efter katastrof slog mot både styrmannen Juholt och hans olycksdrabbade skepp. Hela höstens mediabevakning dominerades av hans felaktiga ersättningar, och av ett dalande förtroende för den tidigare så självsäkra styrmannen, vilket även satte hela hans skuta i gungning. Skutan hamnade i ordentligt blåsväder flera gånger, och som alla vet, är blåsväder och höga vågor nästan synonymt. Han försökte på bästa sätt han kunde stabilisera de kraftiga gungningarna:

Jag kommer likt boxaren Muhammad Ali, min ungdomsidol, att fortsätta att dansa som en fjäril och sticka som ett bi. Men jag kommer att hålla upp garden mycket, mycket hårdare. Jag har hängt mot repen och motståndarna har slagit mig i mellangärdet intensivt i två månader. Men jag tog mig in i ringen igen. Och nu vet jag att den här matchen kommer att gå bra. Jag känner mig mycket starkare som partiordförande nu än i våras.

Men vi kan konstatera att han inte har lyckats. Skutan gungar fortfarande, och kanske bör man inte dansa omkring som en boxare när man befinner sig på ett sjunkande skepp. Möjligtvis skulle han transformerat sig till ett bi och täppt till hålet med sig själv. Men vi kan ändå konstatera att inget av det han har gjort för att rädda skutan från sin undergång har fått den effekt han har eftersträvat, utan snarare fått motsatt effekt: varje sak han har gjort för att försäkra en säker sjögång har bara gjort båten än mindre lämpad för en krabb sjö.

Kanske stämmer det som Vilhelm Moberg så klokt sa, en dag för länge sedan, men som med tanke på ovanstående text nästan känns skrämmande passande:

När en politiker säger att vi sitter i samma båt, så var på din vakt. Det betyder att det är du som ska ro.

Ps. Läs gärna följande text om Juholts krumbukter i samband med Libyen: <http://www.dn.se/ledare/huvudledare/juholts-krumbukter>
Ds.

 

 

Officiella minoritetsspråk – ja eller nej?

Det här inlägget är skrivet för att förklara varför jag anser att Sverige bör erkänna samiska, meänkiäli, finska, romani och jiddisch som officiella minoritetsspråk, på grund av en debatt som uppstod på Twitter (som inte är det perfekta diskussionsmediet).

För att börja med bör vi konstatera att Sverige inte har något officiellt språk, utan ett huvudspråk. Sverige har alltså inte ett nationellt språk, ett ”finaste språk”, om man nu vill kalla det så. Att man gjorde det till huvudspråk fick som följd att myndigheter numer tvingas ha all information på svenska, och att svenska ska vara ”allmännyttans språk”. Det säger inte att man inte får kommunicera på alla språk, men alla som talar svenska i Sverige skall kunna förstå vad offentliga myndigheter skriver.

Sen vill jag bena ut vad ett ”officiellt minoritetsspråk” egentligen innebär. Följande mening är kopierad från Wikipedia:

Minoritetsspråk har erkänts officiella för att öka chansen för bevarande och kvarlevnad såväl av språket som för identiteten för den tillhörande minoriteten.

Det vill säga, de officiella minoritetsspråken är inte erkända för att de är finare eller bättre än de andra språken som talas. De är erkända för att de talas av en historisk minoritet i Sverige – och att denna minoritet skall ha rätt till information på sitt eget språk. Det blir kanske allra tydligast med samiskan, som talas av omkring 20 000 personer i Sverige, och  talas i flera kommuner av en stor del av invånarna. Dessa invånare har då av staten rätt till information på sitt eget språk. Det gäller även finskan – som är kraftigt koncentrerad i vissa kommuner, såväl som meänkieli.

Man kan köra på argumentet om den globaliserade världen; att vi inte skall tvinga på någon något språk, att språk skall vara ett kommunikationsmedium och inget annat. Och i princip håller jag med. Ofta ses dock som en av de viktigaste grundbultarna i en demokrati förmågan att skydda minoriteten från övergrepp av majoriteten. Att erkänna minoritetsspråk som officiella är ett effektivt sätt att skydda minoritetens språk från majoritetens utbredning, och det är i grunden en förutsättning för att du skall kunna tala vilket språk du vill.

Ett bra exempel på detta är bretonskan i Frankrike. Den har aldrig fått någon som helst officiell status, men kämpat för den länge. Det var länge förbjudet att över huvud taget prata bretonska i skolor i Bretagne, eftersom franskan var det enda godtagbara språket. Fortfarande har bretonskan stora svårigheter med att överleva, eftersom franskan pressas ner från statligt håll på ett sätt som alltså är förbjudet i Sverige.

Att Sverige då, genom  Europeiska minoritetsspråkskonventionen, som Sverige beslutade om 1999, går i bräschen genom att se till att de officiella minoriteterna skall kunna tala sitt eget språk, få information på sitt eget språk, och få erkännande för sitt eget språk, gör att Sverige, på ett sätt som Frankrike till exempel inte kan, kan säkerställa minoriteternas skydd från majoriteten och minoritetens fortlevnad. Utan att förbjuda någon från att tala vilket språk man vill, i vår globaliserade värld.

(Det finns en anledning till att motioner om nationalrätt, nationalsång osv. aldrig röstats igenom till skillnad från officiella minoritetsspråk. Det finns trots allt en skillnad mellan dem.)